Så som det känns på film(klyschig, så klart).

(sånt som jag bara drömmer om)

En regnig höst en gång gick jag från en fest i en stor lägenhet med kroppen full av öl. En söt pojke med brunt hår och fina tänder gjorde mig sällskap på bussen hem, vi skulle åt samma håll. Vi hade pratat tidigare under kvällen. Om resor till spanien och bilande genom usa. Jag hade fjärilar i magen.

Det hade börjat regna, han hade med sig ett rött paraply. Vi trängdes där under när vi följdes åt till vår korsning. Blöta löv, blöta skor. En arm om min axel. Önskade en ändlös natt.

"Vad är det vackraste du vet" frågade han mig.
"Stjärnor" Svarade jag blygt. "Du då?"

Då såg han på mig och jag kunde inte låta bli att rodna.
"Hon står mitt framför mig."



Vi kysstes i regnet den kvällen.
Ölen sinade. Slutade andas.

Efter den kvällen älskar jag -



- röda paraplyn.

Bild.