Det kanske är här det vänder?

Jag har börjat föra matdagbok nu när jag börjat jobba. Tänker att det är förens nu jag kan äta på regelbundna tider och inte efter sju! (Har ju hört att det inte ska vara så bra av någon anledning.) Jag har skrivit den i snart två veckor och jag vill påstå att det fungerar på sitt speciella sätt. Jag är en överätare. Jag äter tills jag känner att jag är mätt. Och inte tills jag är: "Nu-känns-det-bra"-mätt utan jag vräker i mig som om det vore min sista måltid i livet, typ. Åtminstone känns det lite granna så när jag tänker tillbaka.

Med den här matdagboken ser jag när jag äter, vad jag äter och hur mycket. Det fungerar bra. För då kan jag se vad jag inte hade behövt stoppa i mig under dagen. Och varje måltid blir lite mer genomtänkt. Och småätandet har rasat drastiskt, för jag vet att om jag äter den här mackan måste jag ju skriva upp det på listan. Och då kan jag få lite ångest och känna; "Jag behöver ju verkligen inte den här. Det är bara för att jag har tråkigt eller är törstig." (Man kan ta miste på törst mot hunger!)

Inte äta efter klockan sju däremot. Det fungerar. Jag har inte ätit efter sju. (minus helgerna, där blir det knepigare.) Men det känns jobbig att tänka "Nu får jag inte äta något förens frukost i morgon. Vilket är minst tio timmar tills dess. (Alla dessa I-landsproblem!) Det enda jag får göra är att dricka vatten. Förr eller senare kommer jag ju att vänja mig. Men ändå. Det är ju så gott med mat, oavsett tid på dygnet.