Nollfyra femtioåtta.

Det finns många saker som talar för att jag inte borde (läs: vill) gå till jobbet.


- Det är mörkare ute när jag går upp på den s k morgonen än när jag går och lägger mig halv tio på kvällen.

- Det blåser dessutom jätte, jätte mycket. Det blir så galet kallt!

- Jag har hål i nästan alla strumpor jag äger. (på det där obekväma sättet. Inte när det är hål under trampdynan eller hälen eller var man än nu brukar få hål på sin strumpor. Nejnej, det här är när en eller flera tår sticker ut. Inser ju att jag fortfarande hinner byta innan jag ska gå till bussen men någon gång ska dom användas (och ni tänker säkert, släng strumphelvetet bara!) och varför inte då under tiden jag jobbar?
Börjar man en dag med hål i båda strumporna kan det gå lite hur som helst.

+ Ett plus är att jag åtminstone kan lyssnar på P3 hela dagarna. Det är faktiskt kul och intressant.
Morgonpasset är min favorit, P3 populär och brunch är det lite sådär halvt med. De har inte riktigt fångat mig ännu men jag fortsätter ju lyssna när det börjar så på nått sätt har dom ju mig. (det ringer in så roliga människor ibland. Man skrattar och/eller skäms. Det är inte bara jag som är pinsamt okul och/eller osmart.