"Det här golvet i kväll, jag ska va' sist här, dansa fastän hjärtat brister, dansa fastän du inte är här."

(tycker personligen bättre om den engelska versionen men den här är också bra.)

Tänkte bara säga hej. Så nu säger jag det:

hej.

Om tjugo arbetstimmar har jag helg igen. Efter att jag var hemma förra veckan har dessa två dagar känts lite jobbigare att ta sig igenom. Vande mig vid att inte behöva gå upp vid fem på morgonen. Det kändes ju tillslut så himla naturligt att sova ut (ibland i alla fall) på morgonen, käka frukost halva dagen och sen bara inte göra någonting tills man börjar gråta av ren uttråkan. Ungefär så blev det.
Dagarna går ju egentligen fort i sig, men tanken att behöva vara där fysiskt i tio timmar PLUS resetiden till och från jobbet - känns jobbigare. Om det nu ens låter någorlunda vettigt, jag vet inte.

På fredag ska jag gå på teater. Sen tänker jag banne mig ha den bästa helgen på länge. (Dansa för att hjärtat blöder." (de flesta jag kan komma ihåg har i och för sig vart obeskrivligt trevliga med sång och gitarr, öl, sena frukostar, fina timmar med fina vännerna. Jag blir ganska lyrisk när jag tänker på det, och försvinner liksom iväg lite grann. Eller mycket.)

Jag skulle ju faktiskt bara säga hej.

hej.
♥