Vaknar upp. Ser hans ryggtavla. Kryper närmre. Smyger ena armen om hans bröstkorg och insuper hela honom. Stryker med min nästipp på hans rygg. Drar streck mellan hans födelsemärken med fingertoppen. Kysser din skuldra och kramar dig en extra gång innan jag kliver upp.
Häller upp en skål fil med müsli. Lutar mig mot diskbänken och tittar ut. Det är fortfarande morgon och solljuset sipprar försiktigt mellan trädgrenarna i vårvädret. Andas in. Andas nu. Den här stunden. Den är perfekt, tänker jag.
Gör i ordning kaffe. Jag hör hur han vänder sig i sängen och kliver upp.
En kram bakifrån och en kyss i nacken. ”God morgon” säger han nyvaket. Jag ler och vänder mig om. ”Hej du.” svarar jag och knyter mina armar om din nacke. Ljuset sträcker sig så vackert över ditt ansikte. Över ögonbrynen, kindben, näsa, läppar, haka.
Den här stunden. Den är perfekt.
Fast aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar