Igår var jag ute och halkade på Gillingebanan.
Innan introduktionen samlades alla i entrén/ett litet café och var lite nervösa.
Sen blev vi indelade i tre gupper och fick där efter diskutera i mindre grupper om vilka förväntningar och önskemål som vi hade utav den här riskutbildningen.
Efter det gick vi in i deras säkerhetshall där vi fick sitta upp och ner i en bil och känna hur mycket bilbältet verkligen hjälper om man (när man) voltar med sin bil. (hysteriskt roligt förövrigt) Där efter fick vi krocka i 7km/h, kolla på krockade bilar, en påkörd älg samt olika däck.
Därefter var det dags att börja bromsa.
Vi åkte runt en liten bana och fick senare bromsa två gånger på torrt underlag. Först i 50km/h och sedan mer än 70km/h.
Sedan kom moment numero dos, halkbanan. Köra i 50km/h och bromsa utan att ABS:en gick i. Och sedan 70km/h (med ABS:en i) eller mer och försöka bromsa för en skolklass som gick över vägen. (jag mördade samtliga barn fyra gånger. lika så alla andra) Det var stört kul att få prova på och se hur man själv beter sig i en sådan situation men det är definitivt någon man verkligen inte vill uppleva på riktigt. Så efter gårdagen är jag många upplevelser rikare.
Idag ska jag försöka plugga mer teori och sedan bara ta en paus från pressen och lägga mig i soffan och lyssna på regnet utanför balkongdörren.
Jag vill tro på det här. Jag vill tro att det går. Att jag klarar det. Men om det inte går (peppar,peppar,peppar,peppar,peppar,peppar,peppar osv...) kommer jag bli fruktansvärt, obeskrivligt, arg och besviken på mig själv. Och det slipper jag helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar