Öppet brev

Jag saknar dig.
Fast det där med att umgås med mig verkar tråkigt.
Och dricka vin bara konstigt. Tråkigt det där.
Jag vågade inte be dig om en kram sist vi sågs.
"Skulle det vart en konstig fråga?" Men jag förstår dig.
Antagligen har jag skrapat ihop ett par veckor till att inte ses.
Men det har jag bara mig själv att skylla. Då är det så det får bli.
Så ja, jag vet inte vad jag kan göra längre.
Vill inte böna och be. Vill inte vara ett tvång.
Kramen du gav mig var den första jag fått på en vecka.


Är på väg hem från en vän.
Ler åt busschauffören och säger hej.
Sätter mig längstbak, fäller en tår.


Förlåt mig.
Förlåt mig.
Förlåt mig.
Förlåt mig.
Förlåt mig, vännen.


Jag kommer alltid vara den som ler i tanken på dig.
Jag kommer vänta på ditt sms.