6 veckors deff

Idag (24/3) har det gått sex veckor sedan jag började men lite ny diet och mer träning. Jag tog mått på
överarm, midja och lår och så tog jag också en bild på mig för att sedan kunna jämnföra men hur jag var den 10 februari då allt detta tog fart.
Jag vågar dock inte jämföra resultatet. Inte än.
Jag är så rädd för att bli besviken och att ingenting ska ha hänt. Jag har visserligen känt mig annorlunda
men vet inte om det beror på deffen eller om jag bara inbillar mig. Det har varit jobbigt vissa gånger,
jag har brutit ihop - av olika anledningar - och faktiskt fuskat tre dagar och det med råge.
De första två veckorna gick långsamt. Redan andra dagen kände jag en trötthet som jag inte var van vid.
Men man tar sig igenom det. Och jag har faktiskt sovit något otroligt bra. (Visst har jag drömt olika
mardrömmar men jag vaknar inte flera gånger under natten och jag somnar snabbt på kvällarna för
att jag är helt slut efter en lång arbetsdag och träning.)

Under sju veckor tog jag bort all alkohol också. Det har inte varit några problem alls.
Jag har känt en eller två gånger att nu skulle det gott med ett glas vin eller en öl när man är ute
men kompisar för den sociala sakens skull, men det har jag liksom kommit över sen.
Jag sitter där med mitt sodavatten och har faktiskt lika trevligt som alla andra men jag är den
som slipper vakna seg och trött i kroppen och en eventuell bakfylla. Det är så skönt att vara
helt klar i skallen när man åker hem efter många timmar på krogen och faktiskt kunna orka
träna på morgonen.

Jag har kommit till en insikt som jag inte riktigt hade räknat med. Det klart att "man vet hur folk beter
sig" efter ett par glas men jag har aldrig sett en anledning till att stämpla så många där ute som idioter
på fyllan. Om jag tyckte att någon sagt eller gjort något korkat vet jag att jag är den som faktiskt har rätt.
För det är inte jag som har provocerat fram något bara för att jag är full och irriterad.
Som en kväll för två veckor sedan hade två tjejer låst in sig på krogens enda tjejtoalett för att handtvätta
ett linne någon kille kräkts över och som tjej ute på krogen är toalettkön allt som oftast alltid lång.
Efter tio minuter hade tålamodet och blåsan nått sin gräns och jag bankar på dörren och säger att
det är faktiskt fler som väntar och att ni kan inte vara där inne längre. Dom skriker något tillbaka som
svar -inga riktiga ord alltså, bara skrik- då kunde jag bara gå till baren och säga; "Hej, två tjejer har låst
in sig på toaletten och vägrar att öppna dörren." Och då kom en ordningsvakt till vår hjälp och öppnade
dörren.
Tjejen som ägde det nerspydda linnet var såklart skitförbannad och på sätt och vis ångrar jag att jag inte sa till henne:
"Men du, man kan gå till baren och be om en plastpåse och slänga linnet i tvättmaskinen när du kommer hem."
"Är det sådan brist på turkosa linnen från H&M med brottarrygg?- Nej jag tror inte det."

Folk blir idioter och skämmer ut sig. Lika så har jag men efter nästan två månader helt nykter
har jag fått en liten annan bild av det här med att gå ut. Jag behöver inte alltid supa när jag går ut,
jag har kul ändå och mina vänner har också det. Jag är pigg och fräsch dagen efter och har inte
spenderat så mycket pengar som dom andra.

När jag fyllde år tog jag mitt första glas och under hela kvällen så tappade jag inte kontrollen till den milda grad
att jag inte visste vad jag gjorde eller sa. Jag blev ju full, det förnekar jag inte, men jag kunde ta mig
hem på egen hand och somnade inte på nattbussen.

Jag kommer nog inte fortsätta helt och hållet på noll alkohol spåret men det kommer definitivt vara lågt.
Och det är en insikt jag fick som jag redan trodde att jag hade. Men det är skillnad på att "veta hur det är" och faktiskt ha lärt sig något konkret.
Jag kommer fortsätta på dietspåret, för sex veckor är inte lång tid för en extrem skillnad.
Om två veckor har det gått två månader, och efter det tänker jag köra på två månader till.
Och då. Syns det inte skillnad då, då har jag misslyckats.
Jag försöker hålla igång det positiva tänkandet, det är svårt när man är själv i detta. Men nu har jag
också bestämt mig för att gymma tillsammans med min vän Emma som är van vid att gå runt på golvet och lyfta vikter på ett sätt som jag normalt inte gör.

Det är en lång resa. Men jag kan göra det.