"Jag kan inte dansa, jag kan inte dansa som fint som du."

EDIT: Varsågoda.

Jag har tänkt på en sak:
Att dansa har alltid varit en naturlig grej för mig att göra sedan jag var ca tre äpplen hög. För två söndagar sedan (21/4) var jag på studentskiva som Sagas+Klaras lillebror Max skulle ha. Eftersom att studentskivor alltid är på sämsta sändningstid så var det inte läge, för en arbetande målare som jag själv, att dricka sig full på en massa alkohol på söndagskvällen så jag tänkte: "Men man kan ju alltid dansa!" Just denna "Men..."-mening kommer ju inte så naturligt för alla människor insåg jag efter att Klara sagt:"Det är en sån'där social grej och jag kan inte dansa!"
Jag försöker förstå hur det är att inte kunna (= inte våga) dansa. (För alla kan dansa, sen gör man det på olika sätt och därefter bedöms man som bra respektive dålig på att dansa.)

Förutom att jag tycker det är tråkigt att vänner jag känner kan vara sådär när man är ute så tänker jag också på den sociala biten av hela balatten. (Paus för bad pun)
Dels är det raggnings-delen av det. Folk som kan dansa anses coolt/sexigt/snyggt/kul/vadnivill och de som "inte kan" ses på som kanske lite tråkiga, men kanske framförallt som lite utanför(-skap). Inte för att jag tror att det förekommer mobbing på dansgolvet men jag kan bara jämföra det med att jag själv inte är den som är i framkant i sociala situationer med folk jag inte känner. I samma situation hade jag hellre stått i mitten av en cirkel och bara dansat runt lite spexigt istället.

Jag undrar hur det hade varit för mig idag om jag inte börjat på dansskola på fritiden vid 9-10års ålder med tillhörande dansuppvisningar år efter år. För nu faller det sig bara naturligt att stampa takten eller skaka lite på axlarna i takt när jag är på pub/klubb. (Och NOTERA att det är ju inga koreograferade moves. Hoppar mest, viftar lite med armarna, stampar med fötterna, peka på lite saker - sånt som bara känns roligt att göra. Inte musikvideo-tjejdansare-i-valfri-hiphop-musikers-senaste-låt-moves.)

Jag ska väl vara tacksam att den sociala biten av mitt uteliv är något jag inte har några som helst bekymmer med. Så efter denna lilla ögon öppnare är jag tacksam att jag ändå på någon nivå anses som någon som "kan dansa."