Om att klara sådant man trodde var omöjligt.

För ett år och 8 timmar sedan gjorde jag någonting i mitt liv jag trodde var omöjligt.

Den 19 Juni 2012 klarade jag teoriprovet för körkort B och ett par timmar senare satt jag i en bil med förarprovsledaren bredvid mig i en bil jag hyrt av körskolan och ca fyrtio minuter senare satt jag där - MED ETT GODKÄNT FÖRARPROV! (??!!!)

Jag hade liksom glömt bort att det fanns en belöning i slutet på allt det där traglandet med regler och lagar. Men jag fixade det faktiskt. JAG. FIXADE. DET. Ord kunde inte beskriva hur jävla stolt jag var över mig själv den där dagen. Jag var fanimej bäst i världen. Ingen annan kunde åstadkomma dessa stordåd så som jag precis då gjort. Ungefär så kändes det.

Och varje morgon vaknade jag med ett ryck och trodde att allt bara var en dröm, men så öppnade jag plånboken och jovisst, där var den. Kortet.

Efter ett dussintal mardrömmar där jag kört ihjäl mig själv och folk omkring mig, så gjorde jag det.

Helt sjukt var vad det var. 

Och idag åstadkom jag något annat jag aldrig trodde att jag skulle klara.

Jag sprang en mil. Fattar ni! EN. MIL.

En mil på 1:00:58. (min gps stämmer inte överens med Emmas, så går på hennes tid)

Jag sprang alltså inte själv, hade aldrig haft det psyket att klara av det på egen hand. Sprang tillsammans med klippan Emma. Sista uppförsbacken kunde jag inte andas, och de sista tvåhundra metrarna ville jag nästan börja gråta pga så trötta muskler. Ville dö ett par gånger under löpningen men det är väl så det ska vara? Träning ska vara jobbigt, på nivå döende gärna. Det är så man tränar psyket. För det sitter verkligen i huvudet och med negativa tankar kommer tröttheten.

MEN VAFAN. EN MIL hörrni. Och på en tid jag inte hade trott! Jag räknade med minst tio minuter mer än vad jag faktiskt sprang. Helt sjukt.

obs: snyggbild vid välförtjänad vattenpaus. 

Nu sitter jag här i min soffa efter en god middag bestående av couscous, sallad, tomat,

avokado och fetaost och är så-jäkla-nöjd. Jag klarar det som en gång kändes som det omöjliga!

Jag kan jag med! Jag är så himla bra, så himla stark.

Jag är bäst.