"Come live in my heart, and pay no rent."

Klockan är fem över halv fyra på morgonen och vi går omkring i stan. Sommarnatten lugn och sval. Vi har sjungit mina favoritlåtar och pratat oss genom gatorna, och vi är hela tiden precis mitt i mellan. Där i mellan när man inte vet om det är sent på natten eller en tidig på morgonen. Hela tiden.

Himlen ljusnar snart i horisonten. Några fåglar kvittrar långt bort. Jag kikar på dig ibland för att se om du ler, precis som jag, det gör du inte. Men dina ögon lyser. Vad tänker du på just nu i den här stunden?

Vi går under körsbärsträden i kungsträdgården. Det doftar sött och härligt. Man kan fortfarande känna solens värme på de små blommorna. Jag stannar för att se på dem. Studerar kronbladen. Sluter mina ögon, rör den vid mina läppar. Sen ser jag upp på dig. Du har stannat några meter framför mig och du ler.

Om jag skulle våga säga något skulle jag säga:
”Vad fin du är.” Och så skulle du rodna lite grann och se ner i marken. Eller kanske skulle du säga tack.
Det vet jag inte. Sen skulle jag säga att jag känner mig ganska ensam. Att jag inte begär att du ska älska mig nu och förevigt. Inte ens överhuvudtaget. Bara att du ska hålla min hand när vi går under träden i kungsträdgården och kyssa mig när jag sluter mina ögon, och får röra dig med mina läppar.
Så att jag får känna mig mindre ensam på insidan.

Även om det bara är för ikväll.

bild.