Och han sa: Kom älskling, vi räknar stjärnor.

En regnig höst en gång gick jag från en fest med kroppen full av öl. En söt pojke med rufsigt brunt hår och fina tänder gjorde mig sällskap på bussen hem, vi skulle åt samma håll. Vi hade pratat tidigare under kvällen.
Jag hade fjärilar i magen.

Det hade börjat regna, han hade med sig ett rött paraply. Vi trängdes där under när vi följdes åt till vår korsning. Önskade en ändlös natt.

"Vad är det vackraste du vet" frågade han mig.
"Stjärnorna" Svarade jag blygt. "Vad tycker du?"

Han såg på mig och jag kunde inte låta bli att rodna.
"Hon står mitt framför mig." Svarade han säkert.
Vi kysstes i regnet den kvällen.
Ölen sinade. Slutade andas.

Efter den kvällen älskar jag...


                                                                                                         Röda paraplyn.

bild.