Idag fick vi en uppgift som handlar om att hitta spår, gå tillbaka och se vad man kan hitta om sig själv. Hitta en röd tråd. Har jag alltid fotat såhär utan att jag vetat om det? Vad är mitt uttryck? Hur kan jag utveckla min sätt? Typ så. Går igenom min gamla "bilddagbok" som var "it"-grejen för mig 2006 och fyra år framåt.



Men alltså jävlar...
Fan.

Förlåt Nadja...

Förlåt 16-åriga du. Som du hatade dig själv. Vad arg du var, vad ledsen du var. Varför var det aldrig någon som frågade, på riktigt? Varför höll du inne på allt? Varför hatade du på din egen kropp? Din oklara klädstil? Ditt ansikte? Din personlighet? Vännen...

Förlåt. Det var inte meningen att du skulle må sådär. Verkligen inte.
Vilken tur att livet ser lite annorlunda ut nu, eller hur?

Du är ju så jäkla cool. Du är viktig. Du är smart. Du förändrar. Du höjer rösten. Du ställer upp. Du kämpar. Du kommer inte alltid må såhär. Du är älskvärd. Låt ingen annan få dig att tro något annat.

Med vänlig hälsning, Nadja 23 år.